Att skjuta upp det som är jobbigt

februari 24, 2017 | Posted in Att skjuta upp - prokrastinera | By

Att skjuta upp det som är jobbigt

Det är en skillnad mellan att vara tålmodig och klok och att stå ut med bristande respekt eller förtryck. En skillnad som kanske inte alltid är enkel att själv uppmärksamma, men som ofta är nog så synlig för omgivningen. Det kan vara svårt att se att det är dags att säga ifrån och kanske till och med lämna – att säga upp sig från arbetet eller bryta en osund relation.

Det som börjar med en skavande känsla växer sig kanske starkare och starkare under veckor, månader och år. Att jämka blir till att anpassa sig, att bita ihop och sedan till att stå ut.

Någonstans på vägen växer behovet av förändring och det som följer med behovet fram, en insikt om att förändring kräver handling. Men istället för att agera flyttar vi om och om igen fram beslutet och skjuter upp det vi innerst inne vetat länge, att det är dags att ta tag i situationen och göra någonting annorlunda. Det kan gälla att avsluta studier, söka det där arbetet du gärna vill ha, att hitta en partner eller kanske utveckla relationen till föräldrar, släktingar eller vänner.

Att skjuta upp det som är jobbigt eller där du inte vet hur det kommer att sluta är ett psykologiskt sätt att försvara sig mot det okända. Vi föredrar helt enkelt ett tråkigt eller till och med destruktivt idag, ett nu, framför en möjligen – men bara möjligen – bättre morgondag. Det är kanske inte så konstigt om vi tänker på hur människan som varelse har utvecklats evolutionärt. Att känna igen sin art, sin flock och sina närmaste och att veta vad som är ätbart eller inte är nödvändigt för överlevnad. Genom årtusenden har överlevnad handlat om att samla på erfarenheter och att använda dessa i nya, okända situationer. Man kan nästan säga att vi är förprogrammerade att först söka bland det som är känt för att hitta en lösning, och först därefter, när vi insett att vi inte har någon tidigare erfarenhet att referera till, söker vi nya lösningar.

Att lämna en relation, vare sig det är en arbetsplats eller kanske att lämna ifrån oss någonting som vi uppfattar som vårt, är också någonting som sätter igång automatiska system. Vi vill ha kvar det vi uppfattar som vårt, sådant vi samlat på oss och kanske arbetat  hårt för att få. Det gäller både saker, ekonomiska medel och relationer. Att släppa ifrån sig någonting är jobbigt eftersom det på något plan innebär en förlust. Även om det handlar om ett jobb eller en relation där vi inte känner oss uppskattade så är det någonting som vi lärt oss uppfatta som vårt. Och då finns det ett inneboende motstånd mot att agera på ett sätt som skapar en förlust.

Det är alltså flera olika saker som motarbetar möjligheterna till att förändra en situation vi identifierat som ohållbar. En samtalsterapeut kan vara den person som ger stöd att se problemet; att våga känna en önskan om en förändring; att möta hinder mot förändring; och slutligen, att våga ta de första stegen mot handling. En annan person som lyssnar, återger och som stödjer.

Facebooktwitterlinkedinby feather